Europarådet kritiserar vräkningarna av de romska migranterna

Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter har i ett kritiskt brev till svenska regeringen tagit upp frågan om avhysningarna – vräkningarna – av utsatta EU-medborgare. Kommissionären Nils Muiznieks begär information om vilka åtgärder svenska regeringen tänker vidta för att undvika hemlöshet bland de romska migranterna. Vidare vill han veta vad som kommer att göras för att säkerställa att oundvikliga vräkningar genomförs på sätt som till fullo respekterar mänskliga rättigheter.

Det brevet var avsänt från Strasbourg den 26 januari. En knapp vecka senare presenterade regeringens nationelle samordnare, Martin Valfridsson, sin rapport om de utsatta besökarna från Rumänien och Bulgarien – de flesta av dem romer. Den gav knappast de svar som kommissionären var ute efter. Rapporten pläderade för snabbare och effektivare avhysningar och rekommenderade att kommunerna inte skulle erbjuda något alternativ för övernattning. Mänskliga rättigheter var inte temat i den rapporten.

Ett par veckor senare sänder statsrådet Åsa Regnér regeringens svar till kommissionären. Det hänvisar till samordnarens rapport och meddelar att regeringen ska överväga hans förslag i en nära framtid. I övrigt skriver Regnér om kommunernas autonoma ställning och redogör för EU-reglerna om rätten till närvaro för medborgare från andra EU-länder – fakta som förstås är kända i kommissariens kontor. Desto tunnare är svarsbrevet om det som var kommissariens huvudpunkt: om de genomförda avhysningarna verkligen lever upp till internationella normer för de mänskliga rättigheterna.

Kommissionären hänvisade till Europarådets konvention om sociala rättigheter – Sociala Stadgan – som Sverige förstås ratificerat. Han påpekar i sitt brev att det strider mot denna konvention att vräka människor så att de blir hemlösa. Han påminner om att den kommitté som övervakar respekten för Sociala Stadgan betonat att om en vräkning bedöms som nödvändig måste den genomföras med respekt för de berörda personernas värdighet och med beaktande av regler som skyddar de enskildas rättigheter.  Vidare ska alternativt boende föreslås.

Han refererar vidare till att kommittén särskilt understrukit att dessa villkor också gäller för fall med migranter, oberoende av deras legala status eller hur länge de kan stanna i landet. Med andra ord: villkoren är relevanta i bemötandet av de besökande EU-medborgarna.

Varken Muiznicks eller Europarådets sociala kommitté menar att folk ska få upprätta läger på privat mark eller andra olämpliga platser. Deras hållning är att sådana situationer helst bör förebyggas. Men när detta inte skett så handlar det om att lösa den uppkomna situationen på ett humant och konstruktivt sätt. De som måste flytta bör få tydlig – och för dem förståelig – information om att de inte kan bo kvar. Och det kanske viktigaste: det bör föras ett samtal om rimliga alternativ för övernattning.

På samtliga dessa punkter har det brustit i en rad fall. Informationen till besökarna har inte fungerat, alltför litet har gjorts för att överbrygga språkbarriärer.  Ansvariga myndigheter har inte sällan haft en avog, negativ hållning till de frivilliga organisationer som försökt bistå besökarna – och därmed missat möjligheten till konstruktiv dialog med EU-medborgarna.

Vissa ingripanden har – helt onödigt, enligt min mening – utformats som omfattande, kostsamma polisaktioner och genomförts med påtaglig brutalitet. Madrasser, sängkläder och andra av besökarnas personliga tillhörigheter – i något fall även livsuppehållande medicin – har samlats upp och fraktats bort. Även begagnade husvagnar har konfiskerats.

Något verkligt alternativ för övernattning har inte erbjudits. I en del kommuner finns visserligen tillfälliga härbärgen för ”evakueringsboende” som drivs av frivilliga organisationer i en medmänsklig anda. Men bidragen från det offentliga är så utformade att besökarna inte kan stanna mer än vanligtvis högst fem nätter. Sen körs man på porten.

Frivilligorganisationen HEM i Stockholmsområdet har vädjat om att åtminstone någon plats skulle kunna öppnas där besökarna skulle kunna ställa en husvagn eller resa ett tält. Det finns idéer om enkla boenden – några av dem diskuteras nu för att möta flyktingarnas behov – för vilka även EU-besökarna skulle vara beredda att betala en mindre penning. Men hittills föreningen HEM inte fått något positivt svar. I stället har avhysningarna i Stockholmsområdet trappats upp.

Det finns positiva undantag. I Lund, Helsingborg och några andra kommuner har ett rimligt alternativt boende gjorts möjligt. I de kommunerna har samarbetet varit konstruktivt mellan de lokala myndigheterna och frivilliga grupper. Även i Göteborgs kommun har gjorts seriösa försök att utveckla en meningsfull dialog med grupper som värnat om besökarnas mänskliga rättigheter. Jag hade väntat mig att dessa försök skulle uppmuntras av den nationelle samordnaren.

När Åsa Regnér i sitt (engelska) svarsbrev till Muiznicks utlovade att regeringen nu skulle överväga samordnarens förslag skrev hon ordet ”förslag” i singularis (proposal). Det tyder på att hon avser det enda konkreta förslag som Valfridsson lämnade i slutet av sin rapport: att Länsstyrelsen i Stockholms län skulle få ett samordnande ansvar för frågan.  Detta är okontroversiellt. Vad som borde diskuteras är i stället själva inriktningen i Valfridssons rapport – som faktiskt missar just det som kommissionären pekar på.

 

 

 

 

 

  

 

  

 

 

 

Share and Enjoy

En reaktion på “Europarådet kritiserar vräkningarna av de romska migranterna

  1. Viktigt att vi inte glömmer EU-migranterna i dessa dagar när så mycket ljus riktas mot flyktingar från länder utanför EU. BRA, Thomas Hammarberg, att envist vidhålla att diskussionen om migranterna måste innefatta de mänskliga rättigheterna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *