Kriget i Syrien har drabbat palestinska flyktingar ohyggligt svårt

                                                                                                                 Foto: UNRWA

Ett enda foto kan skapa plötslig insikt om den mänskliga katastrofen. Det kan skaka om i breda kretsar, väcka medlidande med offren och en gränslös ilska mot krigets ansvariga. Men den reaktionen, hur stark den än var, tenderar likafullt att klinga bort efter en tid.

En sådan bild togs i det palestinska flyktinglägret Yarmouk utanför Damaskus för två år sedan och publicerades i media över hela världen. Den fångade den kollektiva nöden bland de många flyktingarna. Dess påverkan var så stark att det väckte spekulationer om att fotot kanske var manipulerat; det gjordes t.o.m. undersökningar för att pröva dess äkthet.

Fotot var förstås äkta. Men dess budskap har med tiden trängts undan av andra reportage och en engagemangs-fatigue inför lidandet i Syrien. Men för personerna i flyktinglägret den dagen 2014 har det ohyggliga bara fortsatt. Lägret har belägrats av syriska styrkor och invaderats av Daesh-förband. Många av invånarna har lyckats fly till andra områden i närheten av Damaskus eller till Libanon. Andra har inte haft möjlighet att lämna.

FN:s organ för de palestinska flyktingarna, UNRWA, rapporterar om den förvärrade nöden för dem som är kvar i Syrien. Sjukdomar sprids då vattnet är orent och det saknas tabletter för rening eller bränsle för att koka vatten. Särskilt barn och äldre drabbas.

UNRWA försöker bistå de nödställda med humanitär hjälp och når en del, men inte alla. Kriget rasar fortfarande i dessa områden och vissa byar kan inte nås med biståndstransporter. Där råder ren svält.

De som lyckas ta sig över gränsen till Libanon har knappast kommit till ett himmelrike. De får trängas med över en miljon andra flyktingar. De kan få ett uppehållstillstånd om de skriftligen utfäster sig att inte söka arbete. Tillstånds-dokumentet kostar pengar och måste förnyas periodvis.

När jag besökte palestinska flyktingar nyligen i Libanon klagade många över att de nu inte längre hade pengar att betala för en förlängning av tillståndet och nu riskerade de att bli fångade av polis och straffade för illegal vistelse i landet.

Libanesiska myndigheter vill inte se framväxten av nya flyktingläger. De som nu kommit från Syrien har varit hänvisade till att försöka flytta in hos släktingar eller hyra in sig hos lokalbefolkningen. Palestinierna ses i breda kretsar i Libanon som oönskade. De upplevs störa den känsliga etnisk/religiösa balansen i ett politiskt system som redan förlamats av djupa motsättningar. Minnena från den tid då palestinska grupper etablerade en ”stat i staten” lever kvar och gör att just palestinierna bland flyktingarna har en särskilt svår situation.

Många av dem jag pratade med var desperata och undrade hur de överhuvudtaget skulle klara sig. De besparingar de lyckats ta med sig var slut och de fick inte arbete. En del gjorde det ändå, för usel betalning och med en ständig rädsla för att bli ertappade.

Deras önskan var förstås att det skulle bli möjligt att flytta tillbaka till Syrien igen men så länge det inte var möjligt ville de flesta att de skulle få normala mänskliga rättigheter i Libanon. Några, men inte många, talade om att försöka komma till Europa. Trots att de var mycket medvetna om riskerna med att ta sig från Turkiet till Grekland och svårigheterna att få stanna i något EU-land.

Min reaktion: vi måste ge mer stöd till UNRWA och de andra organisationer som försöker bistå dessa oerhört utsatta människor. Deras mänskliga rättigheter har kränkts långt efter det att vi reagerade på bilden från Yarmouk.  

 

Share and Enjoy

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *