Utsatta människor drabbas i kapplöpningen om ”hårdare tag”

 Empati och mänskliga rättigheter har lågt kursvärde i dagens politiska atmosfär. Under den populistiska högervinden är det ”hårdare tag” som prioriteras. Solidaritet med utsatta människor avfärdas som naiv idealism och beskrivs allt oftare som en öppning för terrorism, kriminalitet eller andra hot mot nationella värden. Sverigedemokraternas verklighetsbeskrivning har påverkat debatten, inte bara i det moderata lägret.

 För det socialdemokratiska partiet är dessa strömningar en utmaning som kräver särskild eftertanke och ideologisk rannsakan – inte minst inför den kommande kongressen. I regeringsställning har det varit viktigt att demonstrera ”regeringsduglighet” och att bemästra krissituationer. Detta påverkade förstås hållningen till flyktingkrisen hösten 2015 – en situation som verkligen krävde beslutsamhet.

Men i dag är läget annorlunda, antalet flyktingar som nu kommer till Sverige är av flera skäl betydligt lägre. Därmed är dagens främsta utmaning att säkerställa att de som redan finns här och har fått eller väntar på uppehållstillstånd kan få en bra start i vårt land. Då är några av den senare tidens beslut direkta hinder för dessa människors möjligheter till snar integration.

Uppehållstillstånden har gjorts strikt tidsbegränsade och möjligheten till familjeåterförening försvårats dramatiskt.  Det är regler som får inhumana konsekvenser vilka i sin tur saboterar ambitionen om en framgångsrik etablering i det svenska samhället.

 ”Vi ser det som mycket angeläget att svensk lagstiftning möjliggör snabb familjeåterförening för skyddsbehövande i Sverige”, skriver Röda Korsets generalsekreterare Anders Danielsson (tidigare chef för Migrationsverket) i ett brev till kongressombuden. Människor lider svårt av att inte veta om de kan träffa sina anhöriga. Danielsson påpekar också att en begränsad möjlighet till familjeåterförening får till följd att fler tvingas ge sig ut på livsfarliga resor för att försöka nå Europa och Sverige.

 Flera motioner till den socialdemokratiska kongressen vill återinföra permanenta uppehållstillstånd och förbättra möjligheterna till familjeåterförening.  Partistyrelsen tvekar och yrkar till och med att förslaget om rätt till familjeförening ska avslås. Det verkar här som om signalpolitiken fått väga tyngre än humanitära skäl och vad som främjar det akuta behovet av effektiva integrationsåtgärder.

Alla frågor om migration och flyktingmottagande kan naturligtvis inte lösas på nationell nivå; en enskild stat kan inte göra allt själv. Det är en skam för Europa att så många europeiska stater vägrat att ta sitt ansvar när det gäller att ta emot flyktingar.  Men det är inte värdigt ett land som Sverige och ett parti som Socialdemokraterna att föra en politik som splittrar familjer och som skapar otrygghet bland människor som flytt från dödshot och trakasserier för att söka skydd och skapa sig en ny framtid. En politik här baserad på principer om mänskliga rättigheter skulle faktiskt även kunna öka möjligheterna att påverka andra aktörer i Europa.

 Signalpolitiken om ”hårdare tag” tycks också ha påverkat partistyrelsens hållning till de besökande, utsatta EU-medborgarna – de flesta romer – som allmänt getts beteckningen ”tiggarna”. Här handlar det om en annan mycket sårbar grupp i nödsituation.

 I de riktlinjer som partistyrelsen presenterar inför partikongressen föreslås bland annat att det ska bli lättare att avhysa tiggare från privat mark och att det ska göras en översyn av ordningslagen. I skrivningarna tenderar utsatthet och tiggeri att jämställas, i stället för att se tiggeriet som en av flera strategier för att komma ur och motarbeta utsattheten.

 Partistyrelsen gör ingen tydlig distinktion mellan åtgärder mot tiggeriet (och därmed dem som tigger) och att bekämpa de förhållanden som pressar människor att vädja om hjälp. Inriktningen är att attackera symptomen snarare än att motverka misärens rötter. Avsikten förefaller vara att få bort dem från vårt land snarare än att stödja deras kamp mot den bottenlösa misären och systematiska diskrimineringen.

 Om den hållningen blir bekräftad finns risk att stigmatiseringen förstärks och dessa människors situation här – och i hemänderna – kommer att försvåras ytterligare. De extremistiska grupperna på bägge håll skulle förstås notera detta som en framgång. Särskilt obehagligt är att offren tillhör de mest diskriminerade och förföljda i Europas historia.

 Visst har närvaron av människor som sitter på trottoarer och vädjar om hjälp väckt starka känslor eller rent av ångest hos många. Men det är konstruktiva insatser som behövs för att bemöta misären. Att driva bort dessa människor är ingen hedersam eller ideologiskt acceptabel lösning. Att vädja om hjälp ska inte straffas.

 Det kommer att ta tid innan reformer beslutas och ger resultat i hemländerna, men det är ingen ursäkt för oss att förvärra deras situation. Igen, en rättighetsbaserad, principiell politik här är vårt bästa argument för att övertyga vårt grannskap i Europa.

 Frågorna om asylpolitiken och bemötandet av de utsatta EU-medborgarna blir viktiga på den socialdemokratiska partikongressen. De handlar i grunden om en solidarisk människosyn. Konkret föreslår vi följande: 

Återinför principen om permanenta uppehållstillstånd i stället för tillfälliga tillstånd för de flyktingar som beviljas asyl. Tillfälliga uppehållstillstånd skapar oro och osäkerhet och innebär att människor förvägras möjligheten att i trygghet planera för sin framtid i Sverige. Därigenom skadas också integrationen, eftersom människors motivation att lära sig språket, utbilda sig och skaffa sig ett arbete minskar om de inte vet om eller hur länge de får stanna i Sverige. 

Underlätta möjligheterna för familjer att återförenas i Sverige. Splittrade familjer skapar sorg och oro. Splittrade familjer motarbetar integrationen, då ständig oro för familjen är destruktivt för möjligheterna att utbilda sig och etablera sig på arbetsmarknaden.     

Stöd de utsatta EU-medborgarnas kamp mot påtvingad misär och utanförskap – också via konstruktiva kontakter med deras hemländer och aktiva initiativ inom EU. Den bakomliggande antiziganismen måste motverkas betydligt mer kraftfullt än hittills. EU:s program med sociala fonder mot fattigdomen måste effektiviseras. Problemen kring brister i socialförsäkring och sjukvård måste lösas genom kontakter med hemländernas myndigheter.

Säg nej till krav på tiggeriförbud och andra repressiva åtgärder mot de utsatta EU-medborgarna. Att trappa upp vräkningarna är ingen lösning; i stället bör förebyggande åtgärder vidta för att skapa möjligheter till tillåten, godtagbar övernattning för dessa besökare. Frivilliga organisationer som arbetar för deras hälsa och utbildning samt skydd mot hatbrott bör stödjas. Erfarenheten visar att om boendet och övriga livsomständigheter är trygga ökar möjligheten att både söka och få olika jobb. 

Socialdemokratin är en frihetsrörelse. Vi har förväntningar om att det socialdemokratiska partiet har förmåga att väga in mänskliga rättigheter, humanitära principer och rationella skäl i diskussionen om vår hållning till dessa utsatta människor.  Eftergifter till opinioner som står för repressiva åtgärder vore pinsamma.

 Visst behövs hårdare tag – mot främlingsfientlighet och rasism. Men inte mot offren.

Denna artikel publicerades av Dagens Nyheter den 31 mars 2017. Författare: Ulf Bjereld och jag, Thomas Hammarberg.

Share and Enjoy

4 reaktion på “Utsatta människor drabbas i kapplöpningen om ”hårdare tag”

  1. Hej Thomas,
    Jag har läst din artikel och även tittat på utredningsförslaget gällande Romernas situation och hur vi bör hantera tiggarnas situation i Sverige. Jag känner en olust och oro inför framtiden och ska försöka förmedla varför och hur jag känner och tänker.
    Först en kort presentation: Är 64 år, gift och bor i ett ”rikt” område i Göteborg. Har sällan kontakt med nyanlända förutom välutbildade och i högsta grad produktiva emigranter, som jag träffar i mitt arbete bland annat genom Chalmers. Jag röstar borgerligt och avskyr rasism, nazism och andra negativa synsätt på människor. Jag arbetar ideellt inom kyrkan som Jourhavande medmänniska och jag tror mig om att vara en hyggligt empatisk person. Nu till mitt budskap……
    Jag är orolig för att vårt samhälle håller på att polariseras i två grupper som står mot varandra.
    1. De som tycker att vi ska ”öppna våra hjärtan”
    2. De som tycker att vi inte ska ”öppna våra hjärtan”
    Vi kanske också har en tredje grupp som håller på att utvecklas? Jag tänker då på de emigranter som bor i separerade förstäder utan kontakt med någon av grupperna ovan. Jag tycker att integrationen med de nyanlända fungerar väldigt dåligt och jag tror att jag delar denna åsikt med väldigt många i kategori 2 ovan.
    I grunden tycker jag att välmenande människor som vill att vi ska öppna våra hjärtan är mer sympatiska än de som vill motsatsen. Mitt problem är att jag delar den oro många känner angående konsekvenserna på längre sikt. Ett delat och segmenterat Sverige blir ett sämre land än det vi har idag. Grupper ställs mot grupper och det sker en ökad polarisering av våra ståndpunkter.
    Du skriver i artikeln: ” Visst behövs det hårdare tag – mot främlingsfientlighet och rasism. Men inte mot offren”. Förstår du vad jag menar?
    Min slutsats och mitt budskap är att jag inte anser att hårdare tag är den lösning vi behöver för att komma fram till en hantering av flyktingsituationen och hanteringen av tiggeriet. I stället behöver vi ännu mer öppna våra hjärtan och börja lyssna till varandra och varandras oro.
    Svante Magnusson

  2. (Jag är en pensionerad polisman och som bor i Stockholm).
    Thomas Hammarberg, om du inte vill ”ha bort dem” vet jag inte, dock vill statsministern att tiggeriet inte skall höra till gatubilden och där håller jag förstås med honom.
    Vad du förespråkar inom de mänskliga rättigheterna vet jag inte men ingen, inte ens du nämner de åtgärder som EU har ålagt Rumänien och deras sämst utsatta.
    EU har bidragit med mångmiljonbelopp för att stärka romernas sociala situation.
    Genant är dock att EU inte kräver redovisningsskyldighet för medlen. På våra trottoarer skall vi inte ha några tiggare, vare sig de är från Kina, Afrika, Europa eller Sverige. Sverige kan inte vara ”romernas skyddshelgon”. Detta är en sak för EU.

    • Hemländerna har ett ansvar. EU har ett ansvar. Och vi har ett ansvar att behandla dem som är här medmänskligt och med erkännande av deras mänskliga rättigheter. Det är min linje.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *