Barns rättigheter ignoreras i dagens flyktingpolitik

Det kom ett brev från Eva Hållsten, en av de volontärer som arbetar solidariskt för de nyanlända på Storsudret, Gotland. Hon ställer en fråga:

”Är det verkligen Sveriges mening att utvisa en barnfamilj till Afghanistan varav inga av barnen ens varit i det landet? De är födda i Iran där familjen levde under högst osäkra förhållanden fram till flykten hit.”

Eva berättar att familjen fått avslag av migrationsdomstolen. När hon överlämnade det beskedet till dem drabbades de av djup chock. Barnen slutade äta och sover dåligt. De ville inte fortsätta att gå till skolan (men blev övertalade att ändå gå dit).

Det är tre barn i familjen; två flickor, 16 och 14 år och en grabb på 11. De är redan efter ett och ett halvt år djupt integrerade och pratar mycket bra svenska. Mellanflickan, Zhara, tolkar hela tiden för andra nyanlända afghaner. Skolresultaten är strålande, högsta betyg. De trivs här, har kamrater och har hoppats på en framtid här.

Mamman är rutinerad sömmerska och deltar i föreningen EBO Storsudrets projekt ”Textil i Exil” och pappan har efter sommarens arbete på en krog nu börjat i ett byggjobb. Bägge har verkligen demonstrerat att de kan bidra meningsfullt i det svenska samhället – om de får chansen. Att nu kasta ut dessa människor vore ett resursslöseri utan like, skriver Eva. Men än viktigare är förstås den mänskliga sidan, påpekar hon.

”Kan beslutsfattarna förstå hur det är att sitta och hålla om en 16-årig flicka som skakar av rädsla. Som gråter krampaktigt och klamrar sig fast vid mig, livrädd för att skickas till Kabul och en framtid som en instängd, bortgift ung kvinna.”

Här handlar det om ett nytt faktiskt skyddsbehov. Unga flickor som integrerats i ett svenskt samhälle, lärt sig förstå sina rättigheter och kvinnors lika värde – och nu vågar uttrycka allt detta som vilken svensk tonårstjej som helst – de löper nu en extra risk när de utvisas till Kabul.

Denna flicka på Gotland är inte den enda som bär en sådan fruktan. Den delas av andra unga flickor som här fått hopp om en framtid byggd på jämställdhet och personlig frihet.

Bland grabbarna är hotet från de väpnade grupperna i Afghanistan och risken för tvångsrekrytering det mest överskuggande. Flera självmordsbesök har rapporterats. Vi vet att minst tre av dem fullbordades.

Situationen är allvarlig. Vi måste inse att de åtstramningar som genomförts sedan flyktingpaniken senhösten 2015 har drabbat barn, inte minst dem som kommit från just Afghanistan – ensamma eller med anhöriga.

  • Att kriget i Afghanistan spridit sig över stora delar av landet ignoreras med argumentet att det alltjämt finns vissa områden som är mer fridsamma och att de som skickas iväg – också barn – skulle kunna söka skydd där. Samtidigt avråds svenska medborgare från att överhuvudtaget besöka detta land.
  • Barn som inte bott i Afghanistan sedan många år – eller aldrig – ska nu sändas dit på grund av deras afghanska ursprung. En del av dem saknar helt ett skyddande nätverk i detta land.
  • Inskränkningen av rätten till familjeåterförening har i hög grad drabbat just barn.
  • Ensamkommande grabbar som sökt asyl här som minderåriga har på grund av den långsamma beslutsprocessen hunnit passera 18-årsgränsen och anses därför ha förlorat det skydd de hade som barn enligt barnkonventionen. En av dem var den synskadade 18-åring vars självmord nu uppmärksammats av Dagens Nyheter. Det är inte rimligt att barn ska drabbas av att prövningen av deras ansökan är långsam.
  • En annan effekt av de långa handläggningstiderna är att barn som gått i svensk skola, lärt sig språket, fått kamrater och rotat sig i den lokala miljön drabbas oerhört hårt av de beslutade avslagen. De har blivit offer för en omänsklig signalpolitik, alla moraliska argument talar för att de måste få stanna.

De åtaganden vi gjort när vi ratificerade FN:s barnkonvention har faktiskt inte uppfyllts. Det gäller inte minst principen om barnets bästa, som enligt konventionen ska komma i främsta rummet vid beslut som berör minderåriga.

Redan den statliga Barnrättighetsutredningen (2016:19) kritiserade Migrationsverkets tolkning av utlänningslagens bestämmelse om barnets bästa såsom alltför snäv och att principen därför inte fått någon reell innebörd. Sedan den utredningen presenterades i februari 2016 har denna brist inte åtgärdats och nu drabbas fler barn och deras framtid.

Regeringen borde nu ge ett särskilt uppdrag till Barnombudsmannen: att analysera och utvärdera hur den skärpta flyktingpolitiken – de nya lagarna och tolkningen av dessa – påverkat barns rättigheter enligt konventionen. Detta som underlag för åtgärder som återupprättar respekten för flyktingbarnens rätt till skydd.

Under tiden borde utvisningarna till Afghanistan avbrytas.

 Thomas Hammarberg

Ledamot av Barnrättighetsutredningen och tidigare generalsekreterare i Rädda Barnen och ledamot av FN:s kommitté för barnets rättigheter.

 

 

Share and Enjoy

En reaktion på “Barns rättigheter ignoreras i dagens flyktingpolitik

  1. Än en gång: tänk på Sveriges vägran att ta emot judar strax före före andra världskriget, baltutlämningen…. Åtgärder man nu skäms över. Ska myndigheterna aldrig lära sig? Var finns empatin, solidariteten, humaniteten? Även om vi inte kan hjälpa alla som vill komma hit så kan vi ta emot dem som redan finns här och har rotat sig. Jag skäms att vara svensk.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *