Barnkonventionen bör tas på större allvar i politiken

Barnets rättigheter prioriteras i vårt land. Ett bevis är att vi ställt oss bakom en krävande FN-konvention i den andan och nu förbereder att göra den till svensk lag.

Barnombudsmannen liksom Rädda Barnen, BRIS och andra organisationer bevakar sedan länge att barns intressen respekteras. Deras rapporter blottlägger brister och orättvisor som släpar kvar.

Vi bär ta dem på största allvar. Även i vårt land lever en hel del barn i fattigdom. Den nyliberala tendensen i skolpolitiken har skapat ojämlikheter mellan elever. Skärpningen av flyktingpolitiken har fått negativa följder för minderåriga. Yngre som tagits i förvar eller placerats på anstalt har behandlats med traumatiserande tvångsmetoder. Det förekommer fortfarande fall av misshandel och sexuella övergrepp i hemmen.

Dessa förhållanden måste diskuteras. Och det inte bara av de nu aktiva beslutsfattarna, föräldrar och andra i vuxengenerationerna. Vi behöver bli bättre på att ge en röst till dem som faktiskt är mest berörda och insatta: barnen själva.

Att barn ska ha möjlighet att uttala sig är en rättighet i sig, enligt FN-konventionen. Den säger att ansvariga myndigheter ”skall tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som berör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.”

Den rätten gäller givetvis det enskilda barnets åsikter om hens egen situation. Men möjligheten att påverka ska också gälla i ett bredare perspektiv; i frågor som berör barn i allmänhet. Därvid ska ordet ”berör” tolkas i vid mening; det är många förhållanden i vårt samhälle som berör de yngsta, inte minst inom politiken.

Konventionen kräver alltså att myndigheterna säkerställer att barns åsikter efterfrågas och beaktas i alla frågor som rör deras liv. Målsättningen bör vara att skapa en kultur av större mottaglighet och respekt för barns åsikter – i hemmet, i skolan men också i politiken.

Detta kräver politisk handling.

Skolan och förskolan är här centrala. Interaktivt lärande, adekvata skol­planer, en demokratisk anda och demokratiska rutiner bör utvecklas ytterligare.

Fokus bör läggas på att stärka barnens förmåga att uttrycka sig, att hantera demokratiska processer, att förstå och kritiskt tolka mediebudskap och att bättre förstå samhället och vedertagna värderingar.

Allt detta kräver förstärkt kompetens bland lärare och annan skolpersonal. De måste behärska att verkligen lyssna på barnen och främja dialog och demokratisk konfliktlösning.

Barnorganisationer som förespråkar förverkligandet av barns rättigheter är en annan viktig resurs. Även andra frivilligorganisationer som arbetar med eller för barn, såsom idrottsföreningar eller välgören­hetsorganisationer bidrar också och förtjänar allt stöd. De bör samtidigt uppmuntras att verkligen lyssna till barnen och respektera deras åsikter.

Mer måste göras för att stärka möjligheten för barn med funktionsnedsättning och andra missgynnade eller utsatta grupper att göra sina röster hörda.

TV, radio och tidningar bör ha barnvänliga nyhetsframställningar och se till att barns åsikter i frågor som rör dem presenteras. Mera barn-inriktade medarbetare och unga journalister bör välkomnas.

Demokratiska initiativ som redan prövats för att kanalisera barns åsikter bör utvärderas och utvecklas. Försök som utfallit väl hittills har bl.a. handlat om dialog med förskolebarn, elever i skolråd, riktade opinionsundersökningar samt om kommunala fullmäktigeförsamlingar för yngre.

Politiker och andra opinionsbildare bör visa att det inte finns någon motsättning mellan att ge barn möjlighet att påverka sina liv och sitt samhälle å ena sidan, och att trygga de vuxnas roll att ta hand om, vägleda och skydda barnen å den andra. De bör göra tydligt att alla har att vinna på att vuxna lär sig stötta barn att erövra av sina rättigheter.

Att göra det möjligt för barn att uttrycka sig och får sina åsikter hörda och respekterade hemma, i skolan och i samhället från tidig ålder kommer att öka deras känsla av tillhörighet och deras beredvillighet att ta ansvar. Det fördjupar demokratin.

Thomas Hammarberg

 

Share and Enjoy

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *