Klokt av (S) att åter säga nej till tiggeriförbud – det finns ett anständigt alternativ

Aftonbladet skriver att den socialdemokratiska ledningen ”backar om tiggeriförbud”. Det behövs inget backande.  En överenskommelse nåddes på S-kongressen för ett år sedan att krav på förbud inte skulle stödjas.

Vad som däremot betonades då var vikten av att tackla orsakerna till varför människor blivit pressade att vädja om hjälp. Alltså, inte att bestraffa dem som hamnat i det läget.

Det är en enorm skillnad mellan dessa synsätt.

Debatten handlar förstås om de besökande, utsatta EU-medborgarna från Rumänien och Bulgarien. De allra flesta romer.

Innan vi började se dem i gatubilden var det inget parti som krävde förbud mot att tigga. Det är mot just den gruppen som förbudsivrarna riktar sig. Man vill helt enkelt inte se dem, målet för SD och Moderaterna är att få bort dem.

Det andra synsättet fokuserar på vad vi kan göra för att bidra till att dessa utsatta människor frigörs från den djupa misären, utanförskapet och diskrimineringen i deras hemländer – allt det som gör att en del av dem söker sig till andra länder i hopp om att där få jobb, åtminstone tillfälligt, men som i många fall inte når längre än till att samla tomburkar eller att tigga.

Det finns krafter i vårt land som verkligen bidrar mot orättvisorna. En rad svenska biståndsorganisationer arbetar i de här EU-länderna för att stödja dessa utsatta människor. Det handlar inte minst om barnen: att de registreras vid födseln, får utbildning och tillgång till hälsovård. Hjärta till hjärta, Erikshjälpen och Hoppets Stjärna gör storverk här – och det får resultat.

Regeringen har öppnat en särskild dialog med myndigheter i Rumänien som definitivt har en viktig potential. Samtidigt har EU:s roll i hemländerna förstärkts och nya tag planeras nu efter att en viktig resolution antagits av EU-parlamentet efter initiativ av Soraya Post.

Här i landet görs på flera håll storartade insatser av bl.a. Stadsmissionen i Uppsala, Räddningsmissionen i Göteborg, Föreningen HEM i Stockholm, Föreningen Hjälp tiggare i Lund och Röda korset på flera håll i landet. Samarbete med kommunerna har på sina håll varit konstruktivt.

En inriktning är att lägga grund för en nystart vid återvändandet, t ex genom språkutbildning och yrkesträning. Crossroads och frikyrkliga organisationer har organiserat natthärbärgen och möjligheter till tvätt och hygienvård. Trots de uppenbara svårigheterna har en del besökare också kunna få jobb här, om än oftast tillfälliga.

Regeringen har gett Länsstyrelsen i Stockholm uppdraget att administrativt främja samarbete mellan kommuner i arbetet kring de utsatta EU-medborgarna. Den och en ny organisation med de biståndståndsorganisationer som arbetar i hemländerna genomförde nyligen en konferens i Stockholm.

Huvudbudskapet där var att det konstruktiva arbetet verkligen är meningsfullt och ger resultat. Men samtidigt att de sociala problem som rivits upp inte kan lösas med några snabba ryck, det handlar om attitydförändringar – inte minst inom majoritetsbefolkningen. En vädjan var därför: vi måste ha tålamod.

Det behövs ingen extra lagstiftning och absolut inga ”hårdare tag”. Vad som krävs är ett mått av empati med denna förföljda grupp människor. Plus ett tålmodigt, seriöst arbete för deras sociala rättigheter. Ett fullföljande av vad som faktiskt redan är på gång.

Klart är att ett tiggeriförbud här skulle stigmatisera denna grupp människor ytterligare. Det skulle användas av extremister i hemländerna för fortsatta trakasserier och övergrepp. Borde det inte vara en tankeställare för de mer moderata förbudsivrarna?

 

 

Share and Enjoy

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *