Angeläget brev om de romska tiggarna – EU-migranterna

Här återger jag ett angeläget brev/uttalande om EU-migranterna. Avsändare är Sara Hedberg:

Date: Thu, 6 Mar 2014 13:58:24 +0100
Subject: Uttalande gällande EU-migranter i Stockholm
From: monomess@gmail.com
To: thomas.hammarberg@hotmail.se

UPPRUSTNING I MÄNNISKORÄTT!

I helgen flyttade en grupp EU-migranter, i Stockholms län, sitt läger från Huddinge kommun till Sollentuna kommun. Flytten är den andra på mindre än tre veckor. Detta på grund av kommunernas planerade avhysningar. Tillsammans med volontärer från stöd- och solidaritetsgrupper genomfördes flytten. Redan på måndagen meddelade Sollentuna kommun att även de kommer att begära avhysning.

Stödet för EU-migranterna har varit överväldigande. Människor runt om i hela Stockholm har genom praktiska handlingar visat sin tro på medmänsklighet och människorätt. Bagerier har skänkt bröd varje dag, byggföretag har donerat plywoodskivor och boende i närområdet har kommit med hembakade kakor. Men trots stöd från omgivningen är problemet att ingen människa mår bra av hela tiden fösas vidare. Migrantfrågan har fått stor uppmärksamhet i media. Det har likväl fortsatt att vara just ett fråga, “vad ska vi göra då?”

Vad händer om vi börjar från andra hållet? Genom att reda ut vad vi inte ska göra. Det ger oss i alla fall en plattform att agera utifrån.

Efter vinterns arbete med och i lägren kan följande med bestämdhet konstateras:

Vi ska inte förskjuta människor som redan är åsidosatta och utsatta för systematisk diskriminering, trakasserier och kränkande behandling.

Vi ska inte acceptera avhumaniseringen av personer som lever under absolut fattigdom.

Vi ska inte blunda för problemet och tro att det går att städa bort människor.

Vi ska inte bötfälla människor för att det inte har tillgång till toaletter och sophantering. Fattigdom är inget brott.

De mänskliga rättigheterna är universella. Inom EU:s lagstiftning går det att läsa om “Rättigheternas Europa”. I rättsakt “Stockholmsprogrammet” står det bland annat att:

-Medborgarna och deras familjer fullt ut kan utöva sin rätt till fri rörlighet.

-Mångfald respekteras och de mest utsatta befolkningsgrupperna skyddas samtidigt som rasism och främlingsfientlighet bekämpas.

Nu har Sverige och Stockholm chansen att visa vägen för andra EU-länder. Det är hög tid för en upprustning i medmänsklighet! Nu löser vi situationen tillsammans. Nu slutar vi att tvinga bort människor som kämpar för sin överlevnad. Nu tar vi tag i den delen av problemet som är just här i Stockholm och Sverige just nu.

Det är dags för upprustning i människorätt!

Aktion kåkstad / Allt åt alla / Cyklopen / Det kunde varit jag / Ingen Människa Är Illegal /

Insamling for hemlösa EU-migranter i Högdalen / Linje 19 / Solidaritet för 17

Kontakt: Sara Hedberg 0739516977

Alla människor bör få rätt till sjukvård – oavsett status

Rätten till bästa möjliga hälsa är en viktig mänsklig rättighet. Internationella fördrag, som Sverige har bundit sig att följa, slår fast att denna rättighet måste gälla alla och envar.
Liksom andra mänskliga rättigheter ställer denna norm vissa krav på myndigheterna. Sjukvård måste finnas tillgänglig och stå öppen för alla, utan någon form av diskriminering.
Sverige har tidigare fått kritik från FN-representanter som funnit att vi faktiskt inte lever upp till detta – bl.a. därför att asylsökande och s.k. papperslösa inte garanteras rätt till sjukvård vid behov. Därför tillsattes en särskild utredning för att sortera ut begreppen och föreslå nödvändiga ändringar i lag och praxis.
Denna utredning (SOU 2011:48) påpekade att rätten till bästa möjliga hälsa – alltså rätten till hälso- och sjukvård vid behov – även gäller utländska medborgare och statslösa oavsett deras status och dokumentation, något som slagits fast av de FN-kommittéer som övervakar länders efterlevnad av de olika människorättskonventionerna. Utredarna föreslog därför att denna hållning borde accepteras även i Sverige.
I en aktuell departementspromemoria med lagförslag (Ds 2012:36) som regeringen skickat ut till olika remissinstanser föreslås nu att rätten till hälso- och sjukvård ska omfatta alla barn, utan undantag – vilket måste välkomnas.
Men tyvärr verkar det som om regeringen fortsatt inte vill utgå från denna princip när det handlar om vuxnas behov av vård. I promemorian föreslås att människor över 18 år utan dokumentation (papperslösa) endast ska kunna få vad som betecknas som ”vård som inte kan anstå”.
Regeringen hävdar i departementspromemorian att detta förslag överensstämmer med de internationella reglerna om de mänskliga rättigheterna. Detta är dock felaktigt. Principen om allas rätt till sjukvård väger tyngre än så.
Den kommitté som övervakar tillämpningen av FN-konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter – som innefattar just rätten till bästa möjliga hälsa – har slagit fast att dess regler gäller alla behövande.
Den specificerar i en särskild kommentar att dessa rättigheter också gäller för flyktingar, asylsökande, statslösa, migrantarbetare och offer för internationell trafficking, oavsett deras juridiska status och den dokumentation de har.
De principiella argument som gjort att vi accepterat att barn inte kan diskrimineras inom sjukvården bör rimligen också gälla för vuxna. Det är uppenbart att en särlagstiftning för en speciell patientgrupp kan leda till försämrad patientsäkerhet.
Själva begreppet ”vård som inte kan anstå” saknar vetenskapligt underlag och rimmar därför illa med kravet på precision i en lagtext. Det skapar en uppenbar risk för oförutsägbarhet. Risk finns att personer som har vårdbehov inte tas emot – eller drar sig för att söka upp sjukvården.
Det blir utomordentligt svårt – och orimligt ansvarskrävande – för personalen inom sjukvården att avgöra om vårdinsatserna kan skjutas på framtiden eller inte. Svårigheten att bedöma vilka konsekvenser besluten får är uppenbara.
Ekonomiska och andra konjunktur-aspekter på klinik-, sjukhus- och landstingsnivå kan bli mer styrande än själva vårdbehoven hos enskilda patienter.
En annan uppenbar risk är att vård kommer att sättas in i ett senare skede i en sjukdoms förlopp, vilket i vissa fall kommer att leda till ökat lidande för den enskilde och dessutom ökade vårdkostnader. Rätten till hälsa även för en bredare allmänhet kan därmed hotas ifall upptäckten av smittsamma sjukdomar försenas så att åtgärder mot epidemier försvåras.
Lagförslaget säger att landstingen, om de så väljer, kan erbjuda en mer generös vård. Vårdbehövande skulle med andra ord kunna få olika bemötande beroende var i landet de befinner sig – vilket inte löser principproblemen utan snarare adderar en annan aspekt av godtycklighet.
Regeringens promemoria tillstår att riktlinjer måste utarbetas för att underlätta tolkningen av lagen. Men oklarheterna kommer att bestå så länge lagtexten stänger möjligheterna till en principiell hållning.
Lagen bör spegla de universella mänskliga rättigheterna precis som regeringens egen utredning föreslog. Den bör säkerställa allas rätt till bästa möjliga hälsa och därmed till sjukvård vid behov.
Elisabeth Abiri, Ordförande i delegationen för mänskliga rättigheter 2006-2010
Thomas Hammarberg, Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter 2006-2012