Budskap i riksdagen: dags för en seriös och ärlig debatt om de palestinska flyktingarna

Jag deltog just i en riksdagsdebatt om den palestinska flyktingfrågan. Här det text jag tog med till talarstolen. Allt hann jag inte säga under de tilldelade fyra minuterna, men jag hoppas min vädjan om en saklig och uppriktig diskussion uppfattades i kammaren. Det gjordes en del andra inlägg i debatten som knappast präglades av den andan.

Sjuttio år har i dessa dagar gått sedan FN-medlaren Folke Bernadotte mördades i Jerusalem.  Någon dag innan hade han skrivit en rapport som bl.a. krävde att de palestinier som fördrivits eller flytt under de gångna månaderna måste få möjlighet att återvända till sina hem. Det var uppenbart att det var just det kravet som gjorde att Sternligan genomförde avrättningen av Bernadotte och en av hans medhjälpare.

Tyvärr dömdes ingen an förövarna i Israelisk domstol för dessa mord. Men FN:s Generalförsamling antog i december det året en resolution om de palestinska flyktingarna. Den slog fast att flyktingarna hade rätt till återvändande och kompensation.

Den resolutionen har sedan dess nämnts gång på gång i andra FN-resolutioner. Men fram till idag har dess krav inte blivit förverkligade – och detta är ett av de allra viktigaste skälen till att konflikten ännu inte är löst. Utan tvärtom fördjupats och på nytt trappats upp i allvarliga våldshandlingar.

De palestinska områdena är efter dryga 50 år alltjämt ockuperade. Jerusalem är annekterat i strid mot folkrätten och Västbanken har under ockupationen indelats administrativt i tre olika zoner varav den största nu stegvis utsätts för en de facto annektering. Antalet bosättare uppgår nu till över 600 000 – också i strid mot folkrätten.

Gaza är under blockad, instängt i en isolering som skapat djup misär och enorm bitterhet – fjärran från alla förhoppningar om fred och samförstånd. Demonstrationerna längs stängslen sedan maj fortsätter varje fredag. Antalet dödade av prickskyttarna uppgår nu till över 200, de flesta av offren har varit obeväpnade – 38 av dem barn.

En av tragedierna för människor i Gaza är att den palestinska myndigheten i Ramallah aktivt medverkar i blockaden. Detta som ett inslag i den förödande maktkampen mellan de två större palestinska fraktionerna. Resultatet: att den humanitära krisen förvärras.

President Trumps har lovat att lösa konflikten med ”århundrades uppgörelse”.  Men hans metod är inte medling. Tvärtom, han har riktat slag efter slag mot den svagare parten. Han har kastat FN-organet UNRWA in i en svår ekonomisk kris som gör att dess humanitära arbete nu måste trappas ned. Effekter för människorna i Gaza och andra palestinska områden är förödande.

Det finns vissa tyckare även här i Sverige som stödjer Trumps kampanj mot UNRWA, som smutskastar FN-organet och sprider lögner om dess verksamhet.

Jag har på plats kunnat följa dess viktiga arbete för barns skolgång, för sjukvård och för socialt stöd – och sett att den negativa propagandan mot UNRWA:s verksamhet inte har täckning. Klart är att ett ännu värre våldsutbrott väntar om UNRWA pressas till kollaps.

Israels säkerhet måste absolut skyddas; terrordåden mot Israeler måste stoppas. Men kränkningar av palestiniers mänskliga rättigheter och folkrätten är inte vägen att skapa den tryggheten.

Vi som är Israels vänner, vi måste nu ha omdömet och det humanitära engagemanget att också värna om Palestiniernas mänskliga rättigheter. För palestinierna förstås, men också för Israel och dess framtid.

Och självklart – för världsfreden.